i need you to need me

Jag är så lycklig, förstår ni? Så otroligt lycklig. Har fått upp kontakten med Andrea.. Efter ett helt år har vi äntligen börjat prata igen. Det kan inte kännas bättre än såhär.
Vi planerar att ses i helgen. Hur underbart kommer inte det bli, tror ni? FAN vad nervös jag är redan nu :')<3

Vi har liksom delat allt, till och med samma blod. Jag vet att vi kan få det att funka! Jag begär inte att vi ska bli som förut, men bara jag har henne.. Det är det viktigaste. Hon är en sån stor del av mitt liv.
Och ja, varje dag har jag tänkt på henne. Finns så mycket saker som påminner om henne och om oss. 
13år tillsammans, och nu står vi här - redo att kämpa för det vi hade då. Tack.. Tack för att du orkar och vill!

Jag älskar dig, även om du kanske inte alltid förstått det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0