Lonely and lonely

Det går bra tills jag blir ensam.
Det här är den jobbigaste stunden - att somna till tysnaden utan dig.
Sängen känns så stor, och andra halvan är tom.

Är i en sjuk deppzon just nu. Alltid lika jobbigt när älskling just åkt. Har liksom haft han vid min sida i stort sett hela lovet! Har somnat till hans andetag varje natt.
 Idag stack han hem.
Somsagt.. när det blir tyst är det jobbigast.
När det bara är jag och ingenting annat..
Då kryper oron sakta fram.
För det är bara med dig jag är trygg, Emil..
Vid din sida kan jag andas min luft utan varken stress eller oro.

Jag älskar dig, det är det allra viktigaste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0